Så där, nu var det akutbesök igen.
Det var faktiskt rätt länge sen nu som jag fick åka in dit.
Ja, förutom då jag fått sy lite sår här och där då, förståss.

Men igår vart det nog en rätt tung dag.
Började redan tidigt och det ville
inte sluta, jag tog stesolid och försökte sova,
men det hjälpte inte med stesolid.

Sen hade jag ett jätte viktigt möte under
dagen som kanske inte gjorde allt
bättre, när jag låg och tänkte på att
jag måste bli bättre, för jag måste 
på möte.

Att åka på jobb och må dåligt passar ju inte riktigt ihop!

Men ensvis som jag var så for jag ändå
på jobb, och precis när jag stod där så fick jag
anfall igen...självklart! Gång på gång...och kunder kom in...
Det blir bättre och bättre det här. :)

Så när jag kom hem så tog jag beslutet att
åka till aktuten.

Det ska ha gått långt om jag ska åka till aktuten,
då ska jag verkligen må dåligt, och igår var det verkligen en sådan dag.
Jag låg i sängen och var helt borta.

Där tog de EKG på mig,
så nu har jag bevis på att jag har ett hjärta.
Men det sade Johan att det visste han redan. :)

Sen gav det stesolid i dropp till mig, 
och sen började det lugna till sig.

Jag tyckte som sagt att när anfallen slutat så kunde jag åka hem,
men det tyckte inte läkaren, så jag fick snällt vara kvar över natten.

Jag hatar verkligen att sova på sjukhus, 
för jag har varit så mycket på sjukhus i mina dagar, 
och tro mig, jag är inte så rolig som patient.
Men vem är det.

Däremot sov faktiskt Johan över på rummet i natt,
och det visade sig att det var samma rum som
vi haft tidigare, då jag åkte in tidigare förra året.

De var jätte glada över att Johan sov över.
De har ju så många andra rum som kanske är viktigare än mitt,
och då visste de att jag inte var ensam. 

Men nu är jag hemma och mår jag toppen, 
har vilat ut mig ordentligt, och på måndag börjar en ny arbetsvecka
som jag ser fram emot!

Tror att det är bra att det laddar ur så här ibland.
Kanske kroppen behövde det här?

Första anfallet före bröllopet var två veckor före,
och anfallet efter bröllopet var tre veckor efter,
så det var nog det här som behövdes nu tror jag, en stor kortslutning.