Idag har jag varit till min läkare från Uppsala.
Han är jätte duktig och positiv, och vi gick igenom de här vanliga, hur jag mår och allt sådant.
Som vanligt, så säger jag alltid att jag mår bra, eftersom jag mår helt bra, men att anfallerna är som vanligt.
Jag menar, det finns ju inget att göra åt dem...

Idag gick vi lite smått igenom min stora "jätte" till journal och vi försökte gå igenom medicin-listan från år 1997,
då jag började gå till honom, tidigare gick jag ju på barnavdelningen.

Vi gick igenom hans noteringar om mina mediciner,
och hur jag mått under de olika ordinationerna, för att jämföra med dagens medicinordination.

Vi hade jätte intressanta diskuteringar angående medicinerna, ifall jag ska byta...
Han var positiv, och jag litar på honom,
det är viktigt att ha en läkare man litar på.

Men när man byter mediciner så mår man oftast bättre i början och tror att allt är perfekt,
tills kroppen är van med medicinerna och då blir det som vanligt igen... :)
Så är det för mig och jag vet att andra som jag känner har samma erfarenhet...

Snart ska vi och titta på hus igen, om en stund! :)
Får se hur det går!