Morran var helt galen igår. Vi tog Morran och Mimmi över till mina föräldrar igår. Det brukar faktiskt gå riktigt bra att åka bil med dem, bara de får vara tillsammans. De är bästa vänner, kompanjoner som vi kallar dem.

My eller Mysan som vi också kallar henne för bor hos mina föräldrar och hon är mamman till Morran. Alla tre är svarta och när vi alla sitter i huset så ibland vet man inte vilken katt som kommer pilandes förbi en. Vanligen är det Morran för hon är den minsta och de burkar ju vara lite hispiga ibland.

Mimmi kommer oftast smygande tittande fram och tillbaka för att se om allt är okej, sen går hon fram. Hon är en riktig mes. Men hon är vår mes. Mysan ignorerar dem mest och hon vet att hon är störst och hon bryr sig inte så mycket, fräser lite grann om de kommer för nära men de alla tre kommer riktigt bra överens nu när de är ihop skulle jag säga.

När vi skulle fara hem igår eftermiddag så hoppade Mimmi snällt in i lådan och vi ropade på Morran. Tror ni hon kom fram? Nä, hon såg vad som hände och vad som var på gång och hon pilade iväg som ett svart sträck ut genom dörren som vi inte hunnit stänga. Typiskt! Så var hon ute! Att få tag i henne när hon sen var ute var helt omöjligt.

Nå sen gick Mysan ut och då började ju de snusa på varann och umgås, mamma och dotter såklart! Hon hade inget intresse på att åka hem till lägenheten heller. Nix pix!

Så vi for iväg hem med Mimmi i buren ensam och lämnade Morran. Efter tre timmar kom min mamma med Morran och då var hon helt slut. Hon gick och käkade lite och sen lade hon sig för att sova och hon sov länge länge...tydligen hade de försökt få tag i henne många gånger och men nix! Men till slut fick de tag i henne!

Sen när hon vaknade var hon så glad igen och började hoppa och leka med Mimmi igen...allt som vanligt och sen var det dags att klättra ner för klätterställningen på balkongen...nu var hon ute igen...just det...och nu var det kväll...